Jag har överlevt operationen. Jag mår bättre än någonsin. Jag har världens bästa pokjvän. Världens bästa vänner. Jag njuter av livet. Jag njuter av varje sekund. Jag lever det liv jag vill leva. Jag har hittat mig själv. Jag har hittat min plats.

Trots att det är kämpigt med jobb, att det inte kommer in några pengar. Så finns det så otroligt mycket annat bra i mitt liv. Och det är alla bra saker som får mig att gå upp på morgonen och somna gott på kvällen.

 

Dagarna spenderar jag i en lägenhet. En lägenhet som vi fyllt med kärlek och värme. Jag söker jobb. Jag lever min dröm. Och det är väl så mitt liv ser ut :)

 

Och en sak måste jag säga, tack ALLA för ert enormt stora stöd genom allt den senaste tiden. Stödet som fick mig att göra rätt val att åka hem till Sverige, stödet under min operation och stödet i det här med att vara arbetslös. För första gången känner jag att det finns väldigt många där ute som tror på mig. Som nästan tror mer på mig än vad jag själv gör.

Tack, åter igen. Tack.

 

 

Nä, deppig är jag absolut inte. Men jag känner hur någonting inom mig börjar bli spänt och frustrerat.

Det är något fel med mitt bett eller käkar efter operationen. Dom varnade för det men jag hoppades på att inte märka något.. sedan har den här smärtan ingen plan på att lämna mig.

Så ja, efter nästan två veckor av smärta så kanske ni förstår att jag börjar bli lite.. bitter?

Sedan känns det inte bättre av att räkningarna fortsätter rulla in, men det är inte en krona som kommer in. Jag börjar känna en stress, panik, över det här med jobb.

Jag försöker sälja saker men det är svårt och drar det inte pengar så är det inte mer än 20kr här och 20kr där. Det räcker varken till mat eller räkningar.

Så.. ja, det här är anledningarna till mitt humör.

Drömmen vore ju helt enkelt att ha ett jobb att gå till, få mina pengar, mysa med min älskling, vara smmärtfri och få vara spralliga och glada Sara igen.

Men det kanske kommer. En vacker dag. 

Men jag vill verkligen att den dagen ska vara nu, snart. Helst i morgon.

 

 

Det har gått lite drygt en vecka nu och smärtan håller i sig. Jag testade att gå över till Alvedon men det fick jag ångra. Så jag är tillbaka på Treo comp (ungefär samma som citidon). Jag sover halva dagarna och glädjen finns inte riktigt där. Men jag hoppas det är över snart. Snart. 

För jag behöver ta tag i jobb. Det är så många vänner jag inte hunnit träffa sedan jag kom hem.. Det är så mycket i tankarna så det kommer rinna över snart. 

Jag har mått piss, ärligt talat och nu har det gått så långt att jag inte klarar av att sitta stilla längre. 

I måndags efter operationen så rann tårarna av den "lilla" smärta jag hade. I går så grät jag av smärtan samt mitt illamående som till slut fick mig att hänga över toaletten. Hemskt. 

Det ser ut som jag har en tennisboll under huden men över lag så mår jag bra! Förutom en allergisk reaktion över hela kroppen efter värktabletterna. Typiskt. 

Men vet ni? Jag kan härmed kalla mig flickvän och världens finaste man skickade blommor till mig! Hur underbar är han inte?!

Det har nog givit mig lite extra energi :)

Från i måndags efter operationen..

Och så här svullen var jag i morse..

Finaste blommorna jag har sett!

Jag vet att ni är några som fortfarande tittar in.

Jag har varit hemma i ca 1,5 vecka nu. Och jag mår bättre än någonsin.

Jag satte mig precis och ändrade headern (designen.. vad ni nu vill kalla det..) i all hast.

 

Den största förändringen jag känner är i mig själv. Starkare, klokare, lugnare och mer kär i livet. Jag är så otroligt glad att jag gjorde denna resa, jag längtar dock tillbaka och det är jobbigt att se och följa alla mina vänner som fortfarande befinner sig i på andra sidan Atlanten. Men jag trivs här hemma. Stressen är som bortblåst och jag känner ett lugn som jag aldrig har kännt förut.

 

Resväskorna är precis undanställda, alla kläder får inte plats i garderoben och jag har träffat någon som lyser upp mina dagar. Jag längtar varje dag efter att få sätta mig på ett flygplan igen, jag söker jobb, jag ska börja träna. Men det värsta.. det är dags för operation igen på måndag. Det var mindre än ett år sedan sist. Men äntligen har jag fått svar på varför jag har så ont i käken.

Så det blir operation på måndag, sängläge i minst en vecka och jag vet inte hur många tusenlappar fattigare 10, 20? Men det är värt det så länge jag slipper ha ont.

För att ha en käkled som inte fungerar är smärta på hög nivå.

 

Men nu vet ni att jag lever och att bloggen kommer fortsättas uppdateras!

 

 

I New York gick det bra. Lite äventyr blev det allt där!

Jag fick rycka ut och rädda en tant...

Men nu är inte kroppen, humöret eller känslorna en bra kombo. 

2 nätter utan sömn, knappt någon mat och så fick jag kasta bort all min "vätska" här i London. Nagellack, smink, krämer och självklart tandkrämen. Sjukt otrevligt att jag inte borstat tänderna på.. Ah för länge. Och med mitt humör när jag inte ätit på länge + på tok för lite sömn gör att tårarna bara rinner. Väskan är iofs lättare nu. Men skit!

Nu ska jag hitta något skönare ställe att vila på, om 6 timmar tror jag att jag ska vara hemma i Sverige igen.

Jag hat checkat in mina väskor och sitter nu nedsjunken i en mysig fåtölj på Starbucks. Livet. Det här är vad jag älskar. Resa. Äventyr. Jag känner mig lugn och... Harmonisk. Någon annan skulle väl bli tokig av att vara här helt ensam men nä, det här är lätt det bästa jag vet. 

Att säga hejdå till familjen var inte alls jobbigt. Barnen brydde sig inte, inte pappan heller. Men mamman var det jobbigare med. Men det är över nu. 

Jag åkte med en vän till familjen som bara släppte av mig utanför flygplatsen. Och vet ni, vet ni? Jag kom undan med att betala för bagaget, score!! Haha :D

Dock var det lite svettigare att gå igenom säkerhetskontrollen :/ packa upp, packa ner. Tungt är det också. Jag skulle sverkligen ha lagt ner mer i bagaget. 

Next stop, New York!

Sista dagen.

Sista natten.

Sista middagen.

Packningen är klar. En massa saker står kvar på en hylla. Men det är schampo, balsam, lotion, solkräm och en massa massa annat som jag kommer lämna kvar. 

En påse med kläder och annat smått och gott åkte till en välgörenhetsorganisation. 

Jag har däremot två överfulla resväskor, ett fullsmockad handbagage väska samt en överfull axelväska. Hur lyckas jag? Får se om jag blir stoppad eller tillsagd. Har en känsla av att jag kommer fastna i en säkerhetskontroll igen och kommer få slita upp allt. Vilket betyder att jag aldrig kommer lyckas med att få ner det igen. Men ni kan väl hålla tummarna för att allt går bra?

Jag har ju några timmar att fördriva både här och där så jag vill ha en del i handbagaget. Och jag hoppas, hoppas att jag kan hitta wi-fi någonstans :)

Men. Jag fryser som aldrig förr och huvudet värker. Sån där huvudvärk som gör mig illamående. Antingen så håller jag på att bli sjuk eller så är det stress som trycker på. Det kommer från nacken och ryggen så det kommer inte kännas bättre efter att bära på dom här väskorna. Packningen väger ju mycket mer än mig själv. 

God natt alla!

Jag gissar att om ni vill mig något dom närmsta dygnen så får ni skicka sms till mitt svenska nummer :)

13.20 lyfter jag från Ohio och åker till New York. 

I New York har jag 4 timmar

19.10 åker jag från New York till London.

Jag är framme 7 på morgonen och har då 6 timmar tills flyget till Stockholm går.

Så jag är hemma på söndag vid 17- tiden. 

Frågan är hur många gånger jag kommer gå vilse mellan alla terminaler och hur många tåg och bussar jag kommer missa.. Haha spännande!

Så nu är det bara att försöka få ner det sista i väskorna, jag blir upphämtad vid 8 i morgon av nån kompis till familjen.. 

På något vänster så lyckades jag få sömn och när jag vaknade i morse och hade tagit barnen till skola så ringde dom. Vi bokar en biljett till dig och du kommer få veta vid 16-tiden sa dom. 10 minuter senare fick jag ett mail med en flygbiljett. Jag åker i morgon (lördag) och är hemma på söndag. 

Jag lyfter från Ohio vid 13-tiden, åker till JFK, New York (Hujedamig att vara ensam där..), sedan från New York till London och därifrån till Arlanda. Om jag kommer vara trött? Hahah

Så idag har jag sett till att avsluta mitt bankkonto och nu håller jag på att städa ur rummet och återställa telefonen jag har fått låna. 

Med sådan här kort förvarning så är jag sjukt glad att jag packade så tidigt. 

Samtidigt som det ska bli skönt att komma hem och få kramas, skratta och slappna av så kommer jag ju att sakna alla människor här! Språket, shoppingen haha! Men jag kommer tillbaka..

Detta var för tre månader sedan men det känns som igår. 

Ännu en dag avklarad. Knappt.

Dom lyckades göra mig sjukt förvirrad i morse. Det visade sig efter frukosten att jag inte behövde köra barnen till skolan för pappan var tydligen ledig.

Så han tog barnen till skolan och där stod jag kvar och fattade ingenting.

 

Så jag pratade med bästa Sanne på Skype!

Det är så sjukt mycket jag har att se fram emot när jag kommer hem. SÅ mycket roligt!

Resa i Sverige, resa utomlands, jobb, boende och börja träna. Jag tänker inte vara bitter över det här äventyret för livet är långt och det finns många drömmar att uppflylla!

 

Det är ju torsdag och jag hade hoppats på att få höra något ifrån den där tantaluskan som skulle vara tillbaka på kontoret idag. Och visst fick jag ett mail i slutet av dagen. Men det var inte ett svar på det jag skickat tidigare, det var något helt annat.

Ett mail med frågor om hur det går och om jag pratat med den nya familjen som jag blivit matchad med idag.

Jag skrev bara tillbaka att jag vill ha svar på när min sista dag är hos familjen och att det faktiskt gått 3 veckor nu.

Och inte svarade hon på det heller. Så jag ringde upp huvudkontoret och dom ville inte ens prata med mig utan hänvisade snabbt tillbaka till den här tantaluskan.. 

Dom kopplande mig via telefonen men då började barn att kissa på golvet så det var inte läge att prata i telefonen. Det var någon som ringde upp ett par gånger, men med skrikande, bråkande och kissande barn hade jag ingen möjlighet att svara. Och när jag slutar, då slutar dom. Så det är ju jäkla bra..

 

Så. Jag vet inte vart jag står, vad som händer eller vad som komma skall.

Jag måste få veta när jag ska avsluta mitt bankkonto, mina väskor är redan packade så jag har knappt någonting att ha på mig om dagarna.. Familjen börjar undra över vad som ska hända. Och allt jag kan säga är att jag inte vet. Jag vet inte.

Cultural Care säger att jag ska åka hem för det har gått så lång tid, damen som ska boka biljetten säger att jag ska fortsätta leta familj.

Jag är ganska så irriterad kan jag lova och med deras trassel och kaos så gör det mig ingenting att åka hem, absolut inte!

 

Däremot kan jag inte säga när det blir av.

 

 

Och idag? Idag har varit en jobbig dag. 

I morse var jag också sjukligt trött. Tog barnen till skolan, och dom skötte sig galant. 

Medan dom var i skolan så tig jag det lugnt, kröp ner i sängen. Och ja, tog min iPad till affären för den slutade fungera..

När jag hämtade barnen så var det lunch och sedan iväg till tjejernas danslektion!

Jag tog lillkillen på promenad och köpte ett par "fodrade" träningsbyxor. Har hört att det är kallt hemma!

Sen var det hem med hela bunten ungar och då började det.. 

Den äldsta skriker konstant. "Du får inte använda den där muggen", "du får inte äta av det där", "du har inte tillåtelse att göra så", "du kan ju inte prata", "kan du sluta prata sådär". Det rann över. Av någon anledning blev jag sjukt känslosam. Arg och ledsen. Kanske för att jag valde att komma hit för att lära mig ett språk, få hjälp och inte bli klagad på. Även om det bara är en 7-åring så känns det som ren mobbning. Känn dig som en del av familjen. Jo, tjena. 

Så där var min dag förstörd. Jag ville inget annat än att åka hem på stört. Så ja, jag har gjort rätt val. Och storslagna äventyr är redan planerade!

iPaden är det bästa köpet jag gjort. Dock fungerar inte bloggens app med nya iOS 7 så därför har det blivit dålig uppdatering.

Men nu har jag lite tid över och jag känner att det är en del som hänt sedan sist.

 

I går fick jag nog. Jag mailade och frågade när min sista dag hos familjen är, för oavsett om jag skulle hitta en ny familj eller åka hem så behöver alla veta vilken som blir min sista dag.

Men jag fick ett automatsvar om att hon "inte var på kontoret" och är åter på torsdag. Jag ringde då upp USA-kontoret och frågade vad som händer. Dom blev irriterad över mina frågor och sedan blev dom förvånade över att jag ens är kvar här. 

Så.. När damen som inte är på kontoret för tillfället kommer tillbaka, då kommer hon boka en biljett till mig. En biljett hem. Till Sverige.

En sådan oerhörd lättnad kan jag lova. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en stor besvikelse, att jag inte klarat mitt uppdrag. Jag skulle vara borta i ett år.

Men det ska bli skönt att få se alla där hemma igen, och jag tänker inte deppa ihop! Livet är långt och det finns många, många äventyr som väntar! Jag har redan stora planer.

 

Men jag har packat ihop mitt liv här i två resväskor. Jag tyckte inte dom var så tunga men jag löft upp dom på en badrumsvåg och insåg att dom väger över 20kg båda två.. haha jag vet inte om jag ska vara stolt över att jag löft väskorna utan några större problem eller om jag ska bli arg på mig själv som köpt på mig så mycket på så kort tid?

Jaja, allt löser sig.

Och nu är det bara att vänta på att någon ringer och säger att jag har en bokad biljett..

 

Innan jag stängde sovrumsdörren för natten så sa en av tjejerna "Im gonna miss you when you leave".

Hjärtat. 

 

Jag kommer sakna saker här, det kommer vara sjukt jobbigt att komma hem. Samtidigt som det kommer kännas skönt.

Jag kommer sakna det här landet och jag kommer sakna språket. Men kaoset kommer jag inte sakna. Inte alls.

Men landet kommer finnas kvar och språket kommer inte försvinna.

Dock önskar jag att jag kunnat få vara här längre så jag faktiskt fick lära mig språket. Men jag ska försöka vara positiv!

 

 

Då var helgen över.

I morse så var det inte enkelt att komma iväg. Bråk över bilen jag skulle köra men till slut kom jag iväg. Och glad var jag. På med musik och bara åka, åka och åka.

Och idag har jag köpt det sista jag "vill" och behöver. Jag har kryssat av alla punkter på önskningar från er där hemma, så det känns bra!

Och jag känner mig även mer än redo att åka hem.

Men jag får inget svar från organisationen så jag vet inte vad som händer.

 

Nu i kväll ska jag försöka att rensa ut lite mer av mina saker, se om jag kan kasta bort mer.

Men det är bastu på mitt rum så orken finns inte riktigt.. 

Men jag ligger i sängen med datorn på magen, iPaden vid sidan om och en kaffe i handen. Jag klagar verkligen inte!

Men i morgon är det dags för jobb igen..önska mig lycka till!

 

 

Gårdagen:

 

Händelserika dgar men samtidigt ganska trista dagar.

Jag tänkte skriva igår men jag var helt slut :)

 

Igår när jag vaknade så tog jag en dusch och sedan åkte jag iväg till Columbus.

För det första så köpte jag mig nya jeans (två för 350kr!) så dom gamla som jag inte kan ha åker till välgörenhet istället!

Efter jeansen så köpte jag mig det bästa jag kunnat köpt. En iPad! Och så blev det lite annat smått och gott :)

 

Jag gjorde en heldag och var såå trött och helt slut när jag kom hem!

Jag stannade på vägen för att se om det fanns någon iPhone kvar någonstans. Men icke! iPhone 5 är tillbakatagen/slutsåld och iPhone 5s är slutsåld överallt.. och jag fick höra att det bara gjörs i svart än så länge. Så, ja.. jag är i alla fall superglad att jag köpte min iPad!!

 

Jag pratade med lite folk hemma igår och jag har ju faktiskt fyllt upp mina två resväskor, så jag är ganska redo att åka hem.

Så kvällen spenderade jag med att försöka plocka och kasta lite och tänka och fundera.

iPaden fick ligga uppdatera sig till iOS 7, som jag ääälskar!

 

Men.. i natt sov jag som en.. jag vet inte vad. Mardrömmar och väckt av både det ena och det andra.

Och jag funderar på vad jag ska hitta på idag.. om jag ska ligga i sängen hela dagen eller om jag ska kila iväg och shoppa lite (inte till mig själv!), jag har lite presenter och önskningar att leta reda på. 

Det blir en längre bilresa och denna dagen "försvinner" också, men det är det eller ligga och mysa med min iPad..  haha 

Nä, men den är den bästa! Den ligger bredvid mig i sängen och spelar klipp från 3play! något som inte fungerar på min dator.. så det är helt underbart! Förutom att jag får sitta med skämskudden i högstas hugg. Ush vilka pinsamma människor det finns :)

 

Nu ska jag nog klä på mig och åka iväg!

 

Jag lägger upp lite bilder när jag är hemma igen!