Sara

Alla behöver få känna sig omtyckta, älskade, uppskattade och sedda.
Vart jag än vänder mig så är det folk som håller handen, kramas eller pratar minnen. Säger att dom älskar varandra eller har saknat varandra.
Jag känner mig mer ensam än någonsin. Ingen att ringa, ingen att prata med. Eller jo, men vi delar inget längre så vad ska vi prata om? Ingenting..
Jag tror att jag sakta men säkert är på väg åt ett annat håll. Jag vet inte vart exakt, men jag vill tro att det är till en plats där jag kommer finna lycka. Jag ska göra stora val i mitt liv den närmsta tiden. Val som innebär att gå på tunna linor. Dom kan brista men jag tänker chansa. Det är nya vägar, nya möjligheter. Mitt mål är världen runt med slutdestination i Götet. Det är något magiskt med det stället. Men det är många år dit. Jag har andra mål först. Jag längtar som fan till nästa vinter när jag får åka runt halva jorden.
Men att inte få höra uppmuntrande ord från någon annan. Det känns faktiskt lite konstigt. Aldrig omtyckt, aldrig saknad, aldrig.
Vart ska jag ta vägen? =/

Aja, nu ska jag krypa ner i sängen. I morgon blir jag märkt för livet. Jag längtar!
Jag har framtidslängtan! =)