Antother world
Jag vet inte.
Ibland strävar man mot drömmar, stora mål, man funderar och kämpar. Hur ska jag nå dit?
Efter svett och tårar så kan man ha turen att komma dit.
I mitt fall känns det som dom där drömmarna inte är vad jag vill. When dreams are better than your reality. Jag tror att vissa saker ska man bara drömma om, för det är inte alls lika underbart när man väl når dit.
Jag känner mig som den mest ensamma personen i världen.
Vännerna? Var tog vi vägen. Ingen kvar. Jag har lagt ner för mycket tid med att försöka nå andra höjder. Ni är kvar på en plats som jag gått ifrån för länge sedan. Den stora skillnaden är att jag är olycklig och ni är lyckliga. Men jag ville någonting annat.
Nu ser jag tillbaka på er med avund.
Jag trivs inte här. Som i en glasbur. Ensam. Jag ser er, hela tiden. Vi är så nära, men vi går bara förbi. Vi ser, men vi säger ingenting.
Jag har nya drömmar.
Men så fort jag gör ett försök så viker sig benen. Antingen har jag ingen som stöttar mig. Eller så lägger jag ner för mycket tid för att försöka göra andra nöjda.
Vad jag än gör så är det jag som står där. Ensam. Utan något kvar.
Jag önskar jag kunde få gå i ide. Gräva ner mig i en grav.
Jag vill inte kunna känna. Inte kunna tänka.
Giving up.
Ibland strävar man mot drömmar, stora mål, man funderar och kämpar. Hur ska jag nå dit?
Efter svett och tårar så kan man ha turen att komma dit.
I mitt fall känns det som dom där drömmarna inte är vad jag vill. When dreams are better than your reality. Jag tror att vissa saker ska man bara drömma om, för det är inte alls lika underbart när man väl når dit.
Jag känner mig som den mest ensamma personen i världen.
Vännerna? Var tog vi vägen. Ingen kvar. Jag har lagt ner för mycket tid med att försöka nå andra höjder. Ni är kvar på en plats som jag gått ifrån för länge sedan. Den stora skillnaden är att jag är olycklig och ni är lyckliga. Men jag ville någonting annat.
Nu ser jag tillbaka på er med avund.
Jag trivs inte här. Som i en glasbur. Ensam. Jag ser er, hela tiden. Vi är så nära, men vi går bara förbi. Vi ser, men vi säger ingenting.
Jag har nya drömmar.
Men så fort jag gör ett försök så viker sig benen. Antingen har jag ingen som stöttar mig. Eller så lägger jag ner för mycket tid för att försöka göra andra nöjda.
Vad jag än gör så är det jag som står där. Ensam. Utan något kvar.
Jag önskar jag kunde få gå i ide. Gräva ner mig i en grav.
Jag vill inte kunna känna. Inte kunna tänka.
Giving up.
