Another Monday

Hur kunde jag va så dum? Hur kunde du va så dum?
Det här kommer aldrig ta slut eller hur? Är det bara jag som tänker, om och om igen på vad som hände?
Förmodligen. Jag trodde aldrig att jag skulle få den där huggande känslan i hjärtat. Men den kommer iaf!! Varför? -Jo för att jag älskade dig inte bara. Jag va kär.
      Det är över, jag kommer klara mig. Jag har gjort som jag har velat. Jag har träffat nytt folk! Men jag har sabbat det, jag har sabbat allt. Jag har förstört det bästa som har hänt mig. Jag som vanligt. Inte konstigt att det är jag som står ensam kvar. Det enda jag har blivit bättre på, det är att erkänna mina misstag. Men det är inte heller bra. För nu väntar jag bara på att få den där stämpeln. Så har jag inga vänner kvar... igen.

Jag har sagt att jag inte vill något annat än att ha en vän, jag vill vara omtyckt för den jag är. Inte mer än så.

But I guess I have to wait.
Jag tror på ödet. Så det är väl så här det ska va förmodligen /=

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0