Sara

Nu börjas det igen. Antingen så är jag på på på och ångrar mig efteråt eller så är jag tillbakadragen å öppnar knappt på käften å då blir jag oxå arg på mig själv. Varför kan man inte vara så där.. lagom, mittemellan.
    Igår gav jag mig själv all skit, lovar att jag skrev flera sidor med bara tankar, det är så skönt att kunna göra så. Tycker jag iaf för jag inser alltid vad jag måste ändra på. Igår kom jag på att jag ska ta en dag i taget, jag ska ta vara på det jag har och jag ska inte ta på mig mer förren jag känner att jag mår bra igen.
    Men idag blev jag, inte direkt besviken på mig själv. Men jag suckade åt mig själv igen. Stannade hemma igen. Igen!! Asså jag måste ta mig i kragen å hålla huvudet högt. Men jag orkar bara inte! Om jag är i norrtälje vill jag bara inte sätta mig på bussen å åka hem. Jag vill bara inte! Men idag blev det tvärt om. Jag har inte varit ute i mer än 15-20 minuter. Å då får man höra "Se inte så ledsen ut." Gör jag verkligen det? Det är så det känns men jag ger allt för att det inte ska synas.
    Vill inte gå ut nå mera, men vad ska jag göra hemma?! Idag har jag städat i 4-5 timmar, hela huset å stortstädning, har skrubbat varenda vrå! så nu har jag väl inget annat val än att gå iväg i morgon iaf för det finns inget att göra hemma heller. Får fan panik på den här jävla skiten!! Vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska bete mig. Får allvarligt panik. Jag  vet precis vad jag behöver. Å det är en vän.
 

städat å höst/vinter mys