Candy

Önskar att det var någon som förstog.
   Kollade på en film nyss..Den handlar om ett ungt par som dras in i missbruk. Deras kärlek börjar förfalla på grund av drogerna. Helt sjukt asså. Abstinensen, få missfall, inte ha någon bra kontakt med familjen. Stjäla för att få pengar att få någon stans att bo. Men ändå bara få det sämsta.
Jag önskar att det var någon som förstog, jag önskar att det var någon som fanns med mig nu. För jag kan inte förklara, aldrig att jag har mått så här förut. Aldrig. Jag vet inte vad jag ska kalla det, men det är en underlig känsla. Jag vet inte om jag klarar det heller. Jag sminkar mig inte, för vem ska jag göra mig fin för?! Jag går inte till skolan för jag klarar inte av tjat, gnäll och kritik för då börjar jag gråta. Jag sitter hemma i stället å bara låter dagarna gå. Vaknar på morgonen, ligger i soffan och helt plötsligt är mamma hemma. och en hel dag har redan gått.
Men det är helt otroligt hur lätt det är att komma undan. Folk ser att man mår dåligt, men dom frågar inte. Dom snackar bakom ryggen i stället och i går fick jag höra "Naw, vad jobbigt att va förkyld." Jag satt som ett frågetecken "Förkyld" tänkte jag.. jaja. Det låter säkert bra. Jag vill bara grävas ner, äcklig och ful.
-2 på 3 dagar..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0