Sara

Upp och Ner.
En stunden så mår jag bättre än bäst. Men ibland är det som om någon puttar mig utför ett stup. Jag pallar ingenting och allt jag tänker på är dig. Du visade mig vad kärlek var och den är det enda jag vill ha. Men det var då. Du har gått vidare och jag står kvar. Även fast jag säger till mig själv att jag mår bra så är jag inte så säker på att jag gör det...
    Ska jag vara ensam? Det är ju faktiskt då jag mår bra. Men det är samtidigt då som jag mår dåligt.
    Jag vågar inte släppa någon nära för jag vågar inte! Jag är rädd att tankarna ska kretsa runt dig. Men jag är också rädd att brista ut i gråt så fort någon rör mig för jag har byggt upp en mur och bakom den är jag trygg.. Men som sagt vad händer egentligen om jag låter någon komma för nära? Jag vågar helt enkelt inte chansa.

Det tog sin tid att lära sig hur man byggde upp muren som rasade och när jag väl lärde mig att bygga så byggde jag den för hög.