Sara

Jag har ingen bästa vän, jag har många vänner.. men när jag tänker efter så känner jag ingen ordentligt. Jag har ingen som jag kan prata med, ingen att ringa när det behövs. Jusst därför så är jag så stark som jag är, för jag har klarat mig själv. Men jag behöver en vän, någon som känner mig, någon att umgås med, snacka med, lita på.

Fester hit, nytt folk dit. Jag träffar nya människor och inget fel med det, det är underbart. Men jag är tjejen som är trevlig en kväll och sen ställs frågan "Vem är hon?" Ingen känner mig men dom flesta vet vem jag är? Visst är det så det är?
    Ingen pratar med mig, men alla pratar om mig. Hur ska jag tolka detta?

Allt jag behöver är en vän, är det så svårt att förstå...