Sara

Det här är ingen bra dag alls!
Utvecklingssamtalet idag vara bara jobbigt. Jag vill inte höra någon säga hur dåligt jag ligger till. Jag vill inte heller höra hur bra det kunde ha varit om jag gjort på ett annat sätt eller valt en annan väg. Då var då och nu är nu. Man kan inte göra något åt det som har varit!
Men samtalet var jobbigt.
Sen blev det snack om studenten. Kan man strunta i den?
Jag funderar på att göra det för inget är som jag vill ha det.
Den 3:e jobbiga saken idag var när känslorna från Då drogs upp.
Hur ska jag kunna se dig i ögonen?
Jag pallar verkligen inte det här nu.
Det enda som går bra i mitt liv nu, det är mitt jobb. Det känns hemskt att säga det men jag älskar det. Där kan jag känna mig fri samtidigt som jag känner mig trygg och gör nytta.
Men jag tror jag är på väg att bryta ihop ibland. Nu är ett tillfälle det känns så.

I din famn var jag trygg, du fick mig att le, känna mig avslappnad och säker på min sak. Jag kan verkligen inte släppa tankarna. Tankarna om att jag vill ha den tiden tillbaka, den där känslan som befann sig i hela kroppen. Känslan som fick mina ögon att le. Den tiden tillbaka då alla såg hur lycklig jag var.

Jag kan inte bara trycka på delite och radera. Du var något speciellt.