Sara

Jag är trött att gå dom här vägarna. Dag ut och dag in. Upptrampade stigar som blir bredare och tråkigare för varje dag.
Jag vet precis vad jag vill och jag vet precis vad jag behöver!
Jag har flera gånger varit tvungen att ta beslut om vilken väg jag ska välja, helt ensam.
Men vad jag vill nu. Det är ut på äventyr! Jag har ett mål, men det är ett helt år kvar. Dit ska jag och ingen kommer kunna stoppa mig.
Men vad jag behöver, det är en hand att hålla i. En famn att vila i.
Gå med mig in i de vildvuxna snåren, gå genom mörker och storm. Ta en chansning. Ta min hand och gör det här med mig! Man lever bara en gång! Jag har så mycket drömmar men jag vill ha en hand att hålla hårt i. Någon att dela alla dessa underbara minnen med.
Jag kommer aldrig sluta hoppas.
Kanske hittar jag den där handen att hålla i när jag är mitt ute på ett äventyr?
Som sagt, jag kommer aldrig sluta hoppas.