Sara

Någonstans, någon dag, på något sätt - kommer jag aldrig sluta tro att jag kommer finna någon att dela allt med.
Någonstans i denna stora värld, i något land, någon dag, någon gång. Så vill jag tro att jag kommer finna någon som ser vem jag är. Någon som inte tar mig för given, någon som vill mig väl, som ställer upp. Någon som håller min hand när jag hellst vill fly. Någon som kramar mig hårt i stormen, någon som ler när jag är lycklig. Det känns som om kraven är allt för stora.
Ibland känns allt hopplöst.
Men jag har en inre styrka - Jag ger aldrig upp.
Jag är inte den som sitter hemma och deppar över hur ensam jag är. Nej jag är den som tror på ödet och framtiden och jag har massvis med mål framöver. Jag tänker inte sitta och vänta någonstans. Nej, kanske händer livets största händelser mitt ute på ett äventyr i ett annat land? Kanske på hemmaplan här i Sverige..
Jag är ung och tänker njuta av varje sekund i livet.
Och tanken om att möta någon att hålla kär, den tanken ger jag aldrig upp för jag vet att det kommer inträffa.

Förebilder har bidragit till att jag är den jag är idag.
Från blyga tjejen som aldrig sa för mycket.
Till tjejen som jobber gärnet för att ha råd att spendera en månad utomlands.
Ensam.
För att på så sätt lättare få jobb, vart jag vill i nästan hela världen.
För att få träffa massa massa människor, få nya vänner och
få vara den förebild som så många andra har varit för mig en gång.