Sara

Igår var jag världens gladaste! Det går inte att beskriva hur jävla bra jag mådde!

Men nu...? Jag har gett upp hoppet? Eller har lugnet bara lagt sig, har känsloyran gått ner till en mer "normal" nivå?
Jag vill inte ge upp! Jag vägrar ge upp!

Jag ska fan be till gud om att detta slår in. Jag tror fan jag blir tårögd annars...

Ta min hand å få denna känsla, om att hoppet är borta, att försvinna. Ta min hand å stå vid min sida, dela inget annat än ord och underbara minnen. Inget hat. Inget hat.. Se mig vännen.. Jag ska be till gud.


Men på något konstigt sätt så tror jag att du redan har sett mig, och redan hunnit insett. Jag är bara en Sara. Inget mer med det.. =/