Sara

Det har hänt. Det jag inte ville skulle hända. Jag ljög för mig själv och jag har kommit på en sak som jag är bra på. Jag är bra på att blunda för verkligheten, vilket inte ens är bra "/
    Det började med att jag fick fjärilar i kroppen. Inte bara i magen, utan i knäna också. Men jag ljög för mig själv och försökte att springa i motsatt rikting. Men när nu, när fjärilanrna har tagit sig närmare hjärtat så har allt blivit mycket svårare. Jag kan inte ljuga för mig själv och inte för dig heller. Jag vill släppa allt, ta ett djupt andetag och falla bakåt bara för att se om du kan fånga mig. Om du klarar av det så kommer jag tro att du är en ängel eller något. För du är något som jag inte förstår, du är underbar. Vet du det?
       Så vad som finns i kroppen nu är ett hav av underbara känslor som jag inte vill ska ta slut. Jag bara ler och ler. Vart jag än är. Men samtidigt så är det något som hugger och skaver. Det är en rädsla. Jag är så fucking jävla rädd att det ska hända igen. Jag kan inte acceptera att det händer en gång till. Hjärtat har precis blivit helt och lärt sig att älska igen.


Det är så svårt att sova ensam. Jag kan inte göra annat än att le i din närhet. Jag tycker om dig. Måste jag säga förlåt?