Sara

Ah vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag är på väg upp ur min svacka. Det är så onödigt att deppa när man lika gärna kan skratta och vara glad. Men ibland vet jag inte om det är så bra för mig att vara ensam. Tankarna snurrar så jag blir tokig på mig själv.
Varför skulle någon vilja ha mig?
Varför kan ingen snygg, ärlig och underbar person som du tycka om mig?
Varför finns det ingen rättvisa?
Varför är vissa snygga och andra inte?
Varför dras jag till dom som inte vill ha mig?
Varför kan jag inte sluta tänka på "dig"?
Kommer jag vara ensam och oälskad för alltid?

Jag vill ha ett fint utseende, jag vill ha tuttar och en fin rumpa. Jag vill vara omtyckt och älskad. Men jag inser att jag kommer inte bli finare än jag är nu, jag kommer inte få större tuttar och rumpan är som den är. Man får gilla läget och göra det bästa av det man har. Varför ska jag lägga energi på tankar som inte leder någonstans? Varför ska jag lägga energi på att sakna något som jag inte har och aldrig kommer få. Det är bättre att lägga den energin på att gilla det jag har istället =) Å det där med att jag vill vara omtyckt och älskad, ja det får gå som det går. Det är inte heller så mycket jag kan göra åt. Finns den rätta så gör den det, finns inte den rätta så finns den inte. That's life. Som sagt det finns ingen rättvisa. Men självklart så hoppas man på det bästa =)

Men trots alla tankar som snart får mitt huvud att sprängas så är självförtroendet bra. Eller det är riktigt bra! =D Jag tar en dag i taget bara och fortsättera att dela min glädje och mina skratt med mina vänner! <3