Sara

Mitt liv är inte som det borde vara just nu. Jag vet inte när jag kände mig så ensam sist. Under en viss period i mitt liv så hade jag ett alternativ som skulle ta hårt på krafterna. Men jag valde den vägen.. jag var tvungen att stöta bort dom vänner jag hade för att kunna ta mig ur en jobbig situation. Det var det jobbigaste jag gjort men samtidigt det bästa. Jag fick nya vänner och jag mådde helt okej. Nu är det dom nya vännerna som stötit bort mig. Jag är inte en av er, jag har märkt det...
Så nu står jag helt jävla ensam igen. Allt jag kan göra är att stå vid sidan och se på. Se vad ni gör, skrattar och skapar minnen. Jag fanns också där. Men inte längre. Mer ensam än aldig förut. Och det gör det inte bättre att jag fick känslor för en person som inte känner samma sak. Så ensam och ont i hjärtat. Jag saknar inte vännerna för ni har behandlat mig illa. Men Du, du försvinner aldrig ur tankarna. Jag var så glad, jag trodde att det var min tur nu, efter år av illa behandling. Men jag hade fel. Det var inte min tur. Men jag saknar dig men jag verkar bara skrämma bort dig.

Men trots alla dessa dåliga tankar och känslor så finns det en innre glöd. En glöd som är något speciellt hos mig. Jag har sååå mycket bra kvar, så mycket som ingen kommer kunna ta ifrån mig. Jag älskar att vara den jag är. Jag är en bra person. Det kan ingen ta ifrån mig. Men denna inre glöd gör att jag inte heller ger upp. Jag önskar du ändrade dig och såg mig. Att du ville vara med mig. Men det är nog ett hopp jag måste lägga ner. Det gör ont i hjärtat.





Glöm inte att tända första ljuset idag, det är första advent.