Har tanken någonsin slagit dig..

Jag bara tänkte..
jag har ångrat ett val i nu, i flera år. Jag ångrar så otroligt mycket att jag valde den skolan jag valde. Allt är fel, det är inget som känns bra. Och alla fortsätter att tjata om motivation. Klart att den inte finns där, jag menar.. prova själv att göra något du inte kan eller vill i flera års tid. Vad tror ni resultatet blir? Sen att det inte finns någon vettig människa som kan lära ut något på de här åren, det gör inte saken bättre. Så fortsätta ni att klaga på min motivation. Det kanske är ni som ska stanna upp och tänka till, hur lär ni ut egentligen?

Men men, det var inte dit jag ville komma.
Jag önskar att jag hade valt Roden, jag hade förmodligen inte tappat kontakten med så många vänner.
Jag hade förmodligen fått många fler vänner. Jag kan se på mina gamla vänner med avundsjuka. Det ser ut som dom har allt.
Men om man tänker på det positiva i det valet jag en gång gjorde.
Jag har ett bra jobb. Hade jag haft det om jag inte kände Marcus? Jag hade nog förmodligen haft det. Men det hade inte varit lika lätt att komma in på ett bra sätt första dagen på arbetsplatsen. Det var skönt att känna någon där. Och om jag inte hade kommit dit med ett litet leende, utan jag kanske hade kommit dit osäker och rädd. Ja då hade jag nog förmodligen inte suttit i den där bilen som gick ner till Hultsfredsfestivalen. Och jag hade inte träffat alla människor där, jag hade inte delat alla dessa skratt och minnen. Sen att vi inte har någon kontakt kvar i dag, ja det är en annan femma. Jag vet inte vem vi har att skylla.

Men tillbaka till jobbet. Hade jag inte hamnat där, hade jag inte heller hamnat på MixMegapol i Stockholm en riktigt tidig morgon med Sofie.
Jag hade inte heller träffat Max.
Jag hade inte heller varit ute med en massa arbetskamrater på min 18-års dag.
Jag hade inte heller haft någonstans att sova den där kvällen efter Mobergs om jag inte lärt känna Jennifer.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt om jag valde att gå på Roden.
Hade jag varit kvar i de gamla spåren? I skiten som drog ner mig som person och hela mitt liv.
Hade jag ens gått kvar i skolan?
Hade jag haft något jobb?

Jag kan inte låta bli att tacka Amanda som jag tror var ett stort stöd för mig när jag gick ur skiten, som jag har valt att kalla det. Den perioden i mitt liv som är ett avslutat kapitel, ett kapitel som spelar stor roll för den jag har blivit idag.

Alla dessa tankar bara för att jag satt och tänkte på att jag borde ha valt en annan skola.
Nu är det dags för mig att sova och vila hjärnan.

God Natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0