Sara

Så deppig och ledsen var det länge sen jag var.. men jag kan inte gråta? Och jag skrattar och är lika dan som jag brukar vara... konstigt. Kanske är jag mest besviken? Eller så är det sån kaos med alla känslor och tankar att jag inte riktigt har förstått vad som har hänt.

Men samtidigt så ger jag inte upp tanken på att jag kommer få vara där igen. Jag kollar telefonen hela tiden. 

Sara det är dags att lägga ner nu..

Fan vad jag hatar det här!