Where is the time?
Dagen försvann, helgen försvann.
Hur kan tiden gå så fort?
Jag har inte hunnit med ett skit.
Dagen har varit sisådär. Många klagomål, ingen motivation men ett med ett litet leende på läpparna så har jag tagit mig igenom den här dagen också.
Pappa blev glad över blommorna och det gick väl sisådär att byta däck. Det blev fika med smörgåsar och kakor. Sen blev det jobb. Noll motivation, ingen glädje och energi så som jag brukar ha. Var är den riktiga Sara? Jag blir besviken. Kroppen säger ifrån men jag vet inte varför. Det gör mig både ledsen, rädd och besviken.
Jag tänkte vara hemma och ta det lugnt i morgon, men jag klarar inte av att vara ensam. Jag ska ta mig till skolan, i alla fall ett litet tag. Bara umgås, snacka lite skit. Det känns bättre att få vara med människor, kanske kan någon annans glädje och positiva energi smitta av sig på mig? Vem vet. Skolan blir det sen om det är hemskt att vara där då får jag väl åka hem. Men då har jag i alla fall gett det ett försök.
