Kloka ord?
Det är ju ganska logiskt att när man har hittat eller upplevt någonting som man trivs med. När man uppnått toppen av glädje och trivsel så vill man ju inte gå tillbaka till något gammalt och trist, eller hur? Förstår ni vad jag menar?
Om ni kommit till en plats, där alla människor är underbara och du trivs bättre än någonsin, då vill du ju inte ta dig tillbaka till det mindre bra du hade före.
Jag hade ensamheten. Den är bra ibland. Men man vill inte leva tillsammas med den. Men jag tog mig själv i kragen och gav mig fan på att jag skulle ta mig till något bättre. Och nu står jag här. På egna ben, på toppen. Jag kom dit själv med några enstaka underbara händer som hjälpt mig en bit på vägen. Vissa valde en annan väg och jag fick gå långa bitar själv. Men vad jag vill säga är, att jag har träffat en underbar person som jag mår bra med, jag vill inget annat än att vara Där. Det är väl inte konstigt? Jag mår bra, jag är glad och jag står för mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle gå från botten och hit. Jag trodde aldrig att en människa kunde förändras så mucket på så "kort" tid. Ett år och min syn på saker har förändrats. Min syn på andra människor, min syn på samhället men först och främst min syn på mig själv.
Förut var jag tjejen som satt längst bak, som alltid var tyst och tillbakadragen. Den tjejen som jag är idag, det är någon som jag bara kunde drömma om att vara förut. Men tydligen så kan drömmar bli verklighet. Så varför ge upp något man vill?
Om mitt hjärta säger en sak, då lyssnar jag på det. Jag tänker inte bli som jag var då. Det är ett avslutat kapitel. Ett kapitel som har stor betydelse för den jag är idag.
Jag är bra, jag trivs med mig själv. Jag älskar den jag är.
Jag säger detta till mig själv dagligen, för det är så det är.
Jag är glad att få hålla Din hand =)
