Onödiga ord..?
Jag har varit borta ett tag, märkt det? Jag har bilder på det jag köpte på marknaden, jag har nya bilder på mig själv, jag har bilder på nya kläder och jag har bilder och vart är alla bilder? Jo på kameran, jag har inte ens lagt in skiten på datorn.
Jag är out. Helt slut. Både trött och psykiskt.
Mitt liv har rullat på så bra på sista tiden och nu har tempot trappats ner. Men efter solsken kommer regn, så är det bara. Det är bara att keep it up, jag vet.
Men ibland orkar man bara inte. Man blir besviken på verkligheten, det är jag nu.
En gång gjorde du mig glad, men du fann någon bättre.
En gång gjorde en annan mig glad, han såg mig inte. Nu har han någon annan att älska.
En gång fick jag fjärilar i magen av någon, han gick mig på nerverna.
En gång trodde jag att jag var kär, han kände något annat och han har det bra nu.
Jag känner mig som hjälplös ungjävel som står i mitten av eran cirkel. Ni står med ryggarna mot mig och håller en hand, en hand som ni älskar.
Alltid. Alltid är det jag som står där som ett jävla fån, ensam igen. Jag HATAR att bli tagen för given, jag HATAR att vara den som duger bara ibland.
Kommer ni ihåg Hultsfred i somras? Det gör jag, vi hade roligt. Riktigt jävla roligt. Vi pratade i några veckor efteråt men vad hände sen då? Jag kan inte säga att det är erat fel, men när man säger "hej" och inte ens får ett hej tillbaka så undrar man ju =(
Jag vill vara ensam nu, men ändå inte. Jag vill stänga in mig men egentligen så vill jag ha någon som sitter brevid mig, skrattar med mig och vill vara där.
Jag är out. Helt slut. Både trött och psykiskt.
Mitt liv har rullat på så bra på sista tiden och nu har tempot trappats ner. Men efter solsken kommer regn, så är det bara. Det är bara att keep it up, jag vet.
Men ibland orkar man bara inte. Man blir besviken på verkligheten, det är jag nu.
En gång gjorde du mig glad, men du fann någon bättre.
En gång gjorde en annan mig glad, han såg mig inte. Nu har han någon annan att älska.
En gång fick jag fjärilar i magen av någon, han gick mig på nerverna.
En gång trodde jag att jag var kär, han kände något annat och han har det bra nu.
Jag känner mig som hjälplös ungjävel som står i mitten av eran cirkel. Ni står med ryggarna mot mig och håller en hand, en hand som ni älskar.
Alltid. Alltid är det jag som står där som ett jävla fån, ensam igen. Jag HATAR att bli tagen för given, jag HATAR att vara den som duger bara ibland.
Kommer ni ihåg Hultsfred i somras? Det gör jag, vi hade roligt. Riktigt jävla roligt. Vi pratade i några veckor efteråt men vad hände sen då? Jag kan inte säga att det är erat fel, men när man säger "hej" och inte ens får ett hej tillbaka så undrar man ju =(
Jag vill vara ensam nu, men ändå inte. Jag vill stänga in mig men egentligen så vill jag ha någon som sitter brevid mig, skrattar med mig och vill vara där.
Kommentarer
Trackback