Tankar
Jag har insett en sak.
Jag har under en väldigt lång tid haft en underbar person, väldigt nära. En speciell person.
När jag tänker efter så har du allt, och jag kan inte förstå hur jag kunde behandla dig som jag gjorde.
Vi hade en tid och känslor fanns där, det tror jag inte att du nekar heller?
Med skam i kroppen vill jag säga förlåt.
Jag förstår inte själv hur du orkade hålla fast så länge som du faktiskt gjorde. Att jag inte kunde se? Att jag inte vågade se.. Du, så mycket bättre. Så mycket bättre...
Du är längre bort än någonsin och jag kan inte rätta till det misstag jag en gång gjorde.
Mest av allt önskar jag att du kunde förstå att det är dig jag skriver om.
Jag vill prata med dig men jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill säga förlåt, jag Ska säga förlåt. Men sen då? Jag skäms.
Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Men frågan jag vill ha svar på, som jag aldrig kommer få svar på är "Hur hade världen sett ut nu, om jag hade tillåtit dig i mitt liv?"
