Back on track?

Det känns bättre nu.
Jag vet inte vad det är,
men jag har väl insett att det inte finns nån anledning till att gräva ner sig i tankar och tårar.
Det finns alltid hopp.
Jag ler men jag vet inte varför.
Jag är inte på topp.
Men jag har insett att "klockan fortsätter att ticka"
Passa på och lev livet medans du kan,
det kommer inte stanna och vänta på dig bara för att du ger upp och är ledsen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0