Sara

Allt är fortfarande upp och ner.
Varje litet ord som kommer ut ur era munnar fel nu, skadar i hjärtat..
Jag är sårbar nu, jag har öppnat upp mig för en person och jag kan inte bara krypa ihop i mig själv igen. Det tar tid att bygga upp murar. Jag har gjort det i ett års tid och så rasade hela skiten. Det kommer ta lika lång tid att få upp en lika hög mur. Allt ni säger, kastas som stenar rakt på mig. Jag har inget skydd.

Alla skämt som jag har kunnat ta förut, kan jag inte ta nu. Så snälla försök förstå att jag inte är på topp. Jag tar åt mig av allt ni säger. Och till en viss person som knuffade mig rakt i bröstet med raka armar för några dagar sen.. Det var det värsta man kunnat göra.

Jag behöver höra bra saker nu, inte massa ironiska skämt osv. Jag behöver någon som bara håller i min hand, någon som vill finnas där.
Men alla har tydligt visat vart dom står och jag kan inte tvinga någon till något.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra.
Nu ska jag jobba så jag inte har tid att tänka på något annat.