Over and Out
Never fall, whatever you do, never fall!
Låt aldrig någon komma nära. Det är så jag känner.
Självförtoendet är i botten igen. Kul.
Och för det andra! Ingen mera alkohol på bra länge!
Det får mig att få självkänsla och tro på mig själv, även långt långt efteråt.
Jag är nu den som förlorat igen, den som står ensam kvar.
Jag sov i ungefär 2 timmar inatt.. tankarna snurrade och kudden blev kramad hela jävla natten.
Minnen från dom senaste åren drogs upp.
Jag ska fly, igen. Ni säger att det är det enda jag gör. Men när jag inte orkar mer, vad ska jag göra då?
Varför ska jag gå runt med ett fejkat leende och självförtroendet i botten? När jag lika gärna kan åka härifrån, börja om.. ge mig själv en smäll på käften så jag kommer upp på fötterna igen.
Jag har hoppats i 2 år nu, men jag står fortfarande kvar på samma ställe. Jag är redo att packa en väska med det viktigaste och bara dra, jag är 18 år nu. Jag är vuxen! Det är dags att dra nu.
Men hjärtat kan jag inte byta ut, inte alla tankarna heller. Jag ska låsa in mig hemma i en vecka eller 2. Jag ska inte prata med en jävel. Ingen mobil, ingen dator. Vad jag än gör så blir allt bara värre.
Over and out. Vi hörs nog aldrig mer
