Sara

Det är nästan så att jag funderar på att bli nykterist.
Alkoholen gör mig inte bara dum i huvudet. Den gör så att jag förstör för mig själv.
Helt seriöst så tänker jag inte lägga pengar på sån där skit.
Jag vaknade i morse med ångest. Så galet jävla ledsen och besviken. På mig själv.
Jag kan inte rå för att alkoholen fick mig att reagera sådär.
Men ja, jag har burit på en hel del tankar och funderingar den senaste tiden. Så ja, allt kom ut i går. På fel ställe, vid fel tid och med fel människor.
Jag önskar jag kunde göra något för att ni ska kunna förlåta mig.

Jag är förvånad. Glad. Så grymt obeskrivligt jävla glad över de ord jag fick höra från dig igår. Dom orden fickk mig tårögd och jag blir tårögd nu igen, bara av att tänka på vad du sa.

Men nu sitter jag här. Ensam. Och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska räcka till. Jag kommer aldrig kunna mäta mig med dig. Dom där orden. Din närhet. Känslan av att vara omtyckt.

Du är allt jag vill ha. Allt jag behöver.

Först var jag ledsen över att jag inte kände att mina känslor var besvarade. Nu är jag ledsen över att jag inte kommer kunna visa mina känslor för dig. För du förtjänar det bästa.
Jag känner mig. Otillräcklig. Omtyckt. Rädd. Kär