Carpe Diem
Det var en vecka sedan jag skrev här sist. Mycket har hänt. Men det är mycket som jag har förträngt.
Jag har bollat med tanken på att vara ensam och hur jävligt det är att sakna någon.
Men förra helgen träffade jag en gammal vän som jag älskar.
Vi gjorde en inpulsresa till norrtan, träffade hennes vänner. Några jag inte ens visste vilka de var. Efter en lååång kväll så kände jag helt plötsligt att jag har fötterna stadigt på jorden.
Jag fick någons uppmärksamhet utan att jag bad om det, jag fick vara mig själv. Jag älskade livet i dem ögonblicken. Vi vaknade tidigt på morgon ut mot vätö. En ren inpuls var det att vi hamnade där.
Men sedan dess så har jag insett vad det är jag vill, vad det är jag behöver.
Jag behöver vänner, jag behöver någon som står vid min sida..någon som vill vara med mig, någon som inte ser mig som en börda. Jag har även insett hur bra jag har det. Hur starkt hjärta och sinne jag har. Jag har insett hur mycket jag står ut med innan kroppen lägger av.
Jag har insett att jag ska ta ett nytt steg, börja på ett nytt kapitel i mitt liv!
Jag vill ha ett yrke där jag tjänar bra, så jag kan starta mitt eget liv. Jag vill ha ett yrke där jag ser en framtid.
Senaste veckan har jag även insett att man får ta en chansning då och då. Man lever bara en gång och man får inte vara så stel och tråkig. Varför spara varje krona man har för att det kan vara bra att ha? Det gör väl inget om man gör av med en krona extra, eller två? Man lever bara en gång och ibland går man med vinst och ibland med förlust! Men thats life.
Carpe Diem
