You go girl
Det har vaariit en låååång dag på jobbet idag. 11-20. På slutet orkade jag knappt stå upp, men nu är dagen slut och jag är stolt.
Jag har blivit generad ett antal gånger, jag har varit nervös och orolig. Men nu är jag stolt. Jag är stolt över mig själv att jag klarar av det jag inte tror själv.
Jag har en hemlighet och jag har insett att det är en riktig häärlig känsla! Alla hemligheter jag har haft har läckt ut inom loppet av några minuter för att jag har varit så ivrig. Men den här hemligheten skall jag hålla nära hjärtat. I helgen handlade det om tårar, panik och ångest. Nu handlar det om glädje, självkänsla och stolthet.
Man lever bara en gång - carpe diem
Mitt i allt detta vimmel så undrar jag om ensamheten någonsin försvinner.
Kommer jag alltid vara den som får se på när alla andra är lyckliga tillsammans.
Jag är trött på alla blickar jag får. Jag vet mycket väl vad dom betyder men jag vill höra orden.
Jag är uppskattad och omtyckt men jag är alltid ensam och har inte en jävel att dela något med.
Då är det inte lika roligt längre. Jag går med rak rygg, bestämda steg men hjärtat saknar en hjärtevän.
