Sara

Ytterligare en käpp i hjulet. Det är en sak när ni själva drar upp tempot och att jag bara rullar med i samma tempo, och sedan att det är ni som sätter käppar i hjulen. Då är det bara för mig att resa mig ur dammet och ta ut min energi och komma till toppen igen.
Men när jag använder all energi som jag har och ni sätter käppar i mina hjul, då är det inte lika lätt att resa sig igen. I alla fall inte lika fort.
Jag har hoppat och skrattat av lycka och det har pirrat av förväntningar. Men nu är det lixom..dött. Hoppet finns där, men det tar emot. Ni har satt dit käppar i dom jävla hjulen och nu måste jag ta till andra och jobbiga metoder för att komma rätt igen.
Idag kände jag en tung jävla besvikelse över hela mig.
-"Vad händer nu, jag är bara nyfiken.."
-"Vad pratar du om?! Jag har inte en aning om vad som är sagt så vi får ta det där sen"

-"ta honom med en nypa salt och tro inte på det där"

Lätt att säga när jag har trott och hoppats och bara längtat. Vad ska jag göra nu då? Bara släppa allt och gå tillbaka till det gamla och tråkiga utan att ha någonting att hoppas och lägta till?

Usch å fy och blä, det var ett jävligt roligt slut på lovet. Eller inte! ÅÅh!