Sara

Senaste dagarna har varit kaos.
Jag har tagit mitt första lån. För första gången i mitt liv.
Jag känner press på mig att jag MÅSTE ha ett jobb, eller flera!!, men bra betalt för att kunna betala lånet.
Jag får panikattacker och undrar, klarar jag det här? Hur kommer jag få leva mitt liv?
Hur mycket kommer jag få avstå ifrån?
Jag har tänkt positiva och negativa saker och jag har kommit på flera positiva än negativa.
Man lever bara en gång.
Men nu tvivlar jag. Igen.

Alla mina restuppgifter är inskickade och jag sitter i en sits jag aldrig vågat drömma om.
I vintras hade jag 450 ig-poäng och nu har jag 100 kvar. Hur jävla duktig har jag inte varit?! Jag är oerhört stolt!
Men nu kommer pressen, jag både vill och MÅSTE jobba nu för att klara mig. Men vad händer om pengarna inte räcker en månad?

Nog om det, jag känner i alla fall att jag vill göra högskoleprovet i höst. Och jag kollade gamla prov. Aldrig i hela mitt liv att jag kommer klara det där provet! Jag har aldrig i hela mitt liv sett något så komplicerat!
Kul att man är dum i huvudet och inte förstår provet. Det innebär att jag inte ens får gå den utbildningen jag vill och verkligen har intresse för! Ett jävla prov ska stoppa mina drömmar. Tack.

Men jag kan ju alltid tänka på att jag har ett dyrt livslångt lån att betala på... mitt liv suger just nu. Eller jag vill bara gråta men jag vet att jag inte ska det. Jag har precis fått besked om att jag klarar gymnasiet.  Borde jag inte vara glad? FAN