Sara

Lite sömt inatt, hostmedicin med morfin, stress och någon som snackar i ett i örat heeela dagen.

Jag sov inte många timmar i natt. Det var någon som fick för sig att ringa mig. Men vet ni? Jag var inte arg. Jag försökte hålla mig vaken ihopp om att få sms? Är man helt konstig då?
Väl på jobbet så fick jag inte annat än skit.
Jag hatar när andra är så stressade att de måste börja vräsa på andra.
Sådär ja, då var min dag dålig.
Sen fick jag stå i köket, på beställningen. Med ett ständigt tjattrande i örat om hur jag skulle göra och alla fel jag gjorde.
Jag vet inte hur många gånger jag var på väg att släppa allt och bara gå.
Vid det här laget så hade jag även hunnit framkalla en underbar migrän.
Det var inte lätt och allt jag fick höra var gör si, gör så, gör inte så.
Det gick inte ens att få fram ett fejkat leende.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Jag vet inte vart jag står
Jag vet inte vart jag har mina vänner
om ens vilka som är mina vänner.
Det är för mycket nu

Nu ska jag lägga mig och sova igen. Den här huvudvärken får mig att spy.