Sara

Igår innan jobbet så träffade jag Jesper. Det gjorde mig glad igen.
Men när jag väl kom till jobbet så fick jag panik. Blev sådär riktigt ledsen igen. Men efter någon timme eller två så lyckades jag trycka det åt sidan. Efter jobbet träffade jag den lille underbaringen igen och jag fick sova hos han ♥ Kollade film och för första gången så somnade inte jag först (: hihi
Sovmorgon däremot? Ja, du är i alla fall duktig på att försova dig. Att inte jag vaknade, det var konstigt! Men jag mår som allra bäst med dig. Ingen tvekan.
Nu är jag hemma igen och för första gången på flera dagar så har jag ett dumt leende på läpparna. Jag vet inte om jag ska erkänna det eller inte, ska jag, ska jag inte? Jag tror jag är kär. Det är sanningen. Jag trodde inte att det kunde ske, men tydligen.

Allt jag tänker på är den kvällen när du var ute med dina vänner och drack. Jag satt hemma och blev överöst med världens finaste sms, jag har alla kvar och det kittlar till lite när jag tänker på vad du skrev. Kommer du ihåg? Men samtidigt gör det ont i hjärtat. Det svider lite hela tiden efter att jag fick höra dom där orden här om dagen..

Jag är trött på tomma ord. Jag får ständigt fina kommentarer från folk. Okända människor. På jobbet, på internet, ute på stan. Det är lite roligt men jag är trött på att bara höra.
Mina vänner säger att jag är underbar och fin människa, en människa som absolut inte ska vara ensam. Många frågar mig varför jag är singel. Jag har fått veta att många tror att jag har killar springades efter mig. Jag vet inte.
Men jag skiter i allt. Det betyder inte ett piss. Allt är tomma ord numera. Jag har tröttnat på skiten.
Det finns en kille för mig och jag vägrar släppa taget. Jag skulle kunna göra Allt för att få stå vid hans sida.
Jaa, jag tror jag har fallit lite. Lite kär. Lite så. Men jag vågar inte.
Men allt kretsar kring dig dig dig