Sara

Jag känner inte igen mig själv.
Jag är den som älskar att göra impulsiva saker, som älskar att skratta och bara leva livet.
Men nu?
Jag förstår verkligen inte, såhär brukar jag inte vara.. eller är jag som vanligt bara det att jag har lite andra tankar i huvudet?
Åååååh!
Jag försöker införtala mig själv om att grunden till svartsjuka, är rädslan att förlora den man älskar.
Jag tror jag har fått den där rädslan att förlora någon jag tycker om.
Och hur fan hanterar man det?
Är på på på som ett jobbigt jävla as eller skiter i att öppna käften och bara sitter å deppar..
Ingenting funkar.

Men mitt i allt detta virrvarr så finns det nästan alltid en vän som dyker upp från ingenstans, utan att själv veta att det är vid precis rätt tillfälle. En vän som lyser upp allt och får fram ett litet leende trots allt :)
Den här gången tackar jag Simon för det! Vi ska boka tid för tatuering på måndag, NICE säger jag bara!!!

Nu ska jag jobba på att få den riktiga Sara back on track. Sen kör vi som aldrig förr! <3