Sara

Som ni fick höra så överlevde jag gårdagen. Dock var den fylld av tårar och smärta. Ganska konstigt med tanke på att jag har en väldigt hög smärttröskel!

Operationen gick bra, lite nervös och lite småont men det är inget konstigt tycker jag.
Efteråt däremot. Usch! Jag fick en macka och lite att dricka eftersom jag inte ätit på lite mer än 15 timmar. Men jag kunde inte äta. Tårarna sprutade och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. En sköterska bara stog och tittade på mig, en annan hämtade kirurgen. Min bedövning hade gått ur, och JA det kände jag väl. Dock kunde han inte förklara varför. För den skulle tydligen sitta i i flera timmar! De kunde inte ge mig mer tabletter än vad jag redan fått... en narkosläkare sa att "vad vi än ger dig så kommer du bli snurrig", "ge mig något som tar bort smärtan" sa jag.

Jag fick morfintabletter som inte heller hjälpte. Kanon.
Dagen var fylld av smärta och hungerkänslorna var borta dom med.

Igårkväll tog jag en morfintablett för att få sova ordentligt. Men så blev det inte. Jag har kliat mig hela natten! På precis hela kroppen! Förmodligen biverkning av tabletten :(

Så idag är jag lagom trött och seg. När jag satt och tittade på tv för ett tag sedan så såg jag också att jag inte har några knogar!? Handen är galet svullen och lite blå också. Härligt det här!

Snart åker jag till Norrtälje för att träffa lite folk.
Det kanske får mig att inte tänka så mycket på smärtan :)