Sara

Jag älskar när man får föklaringar på saker och ting.
Den här kvällen har varit underlig.
En person.
Förr var jag van att hjärtat gjorde ont, att det gjorde ont i magen och att tårarna oförhindrat bara rann.
Idag.. visste jag inte om det skulle komma tårar eller inte, men det gjorde det inte. Skönt, för det har gått lång tid sedan sist. Jag såg en bild och känslan kom, men inga tårar. Skönt.
Sedan har jag gått från ledsen mun till glad mun. Varför gör det ont i magen att se bilder, varför kan du få mig att le? Vad betyder allt det här?
Samma känsla igen.
Det har funnits en enda man i mitt liv, som jag har kunnat luta mig mot. Kännt mig trygg. Endast en man.
Nu kom tårarna. Fan. Så många gånger jag har hamnat i en situation där jag behövt ta upp telefonen och ringa. Men jag har inte haft någon att ringa.
Jag vet en gång.
Jag grät och skakade av rädsla.
Jag provade att ringa 2 personer, alla skämtade bort det.
Ingen tog mig på allvar.
Jag vet att om du fanns. Så skulle du har sprungit hela vägen.
I alla fall om då var nu.
Det är sånt här som får tårarna att rinna.
Men alla sa då, för 2,5 år sedan. Att minnena av dig kommer aldrig försvinna. Möjligtvis kommer dem att tunnas ut. Men dem kommer aldrig försvinna helt.
Och det är det som är så jobbigt. 2, 5 år senare och jag torkar tårna igen.
För samma person som då. Och om jag känner världen rätt så kommer det här inte vara sista gången.