Sara

Midsommar. Kaos. Tankar. Underbart

Ja.. tydligen så är det midsommar.
Jag började min dag vid 3tiden i morse med jobb, och fick då känslan av att jag kanske skulle få en bra dag. Varför? För att jag fick en smiley skickad till mig. Kan ni förstå att en sådan sak kan göra en annan persons värld till något bra?
Det gick ganska så okej på jobbet och när jag kom hem så drog vi fram cyklarna, pumpade dem och cyklade till midsommarfirandet här i Rimbo, på tolvmansgården. Det sög ju ganska rejält och vi åkte hem och åt jordgubbar med glass! Sedan bar det av till mormor för lite mat. Och mer jordgubbar.. och tårta, med jordgubbar.
Men vad menar jag med kaos då?
Jo.. när jag var så trött och jag inte ville annat än hem, och hur mycket jag insåg att min midsommar sög till skillnad mot vad jag önskar jag hade gjort. Så blev jag irriterad på alkoholpåverkade människor och inte nog med det så fick jag den där kniven i bröstet.
"* är där, har du sett det?"
Han var där, bara några meter ifrån. Jag önskar han såg mig, men samtidigt inte. Vad fan släpper jag inte taget för? Varför går det inte?

Ibland ångrar jag att jag inte super skallen av mig och lägger alla mina pengar på alkohol. Men det är inget jag klarar av för tillfället. Alkohol kommer jag börja dricka igen när jag har fått sånna där som kallas vänner.

Ååh. Känner mig värdelös och allt annat än älskad.
Så nu drar jag täcket över huvudet och är i alla fall lite glad över att jag skall jobba i morgon.
Tur det.

Jag hatar att vara stark.
Jag vet precis vad jag vill i den här världen men jag har inte en aning om vad jag skall göra för att komma dit.
Allt är kaos. Jag är kaos.
Jag tror inte ens att det hjälper att rymma längre.
Jag hatar att vara stark just nu.
För allt jag vill.
Ja allt jag vill..
Det spelar ingen roll