Sara

Det finns inga ord.
Det står stilla fast livet och tiden springer förbi.
Jag har alltid, eller i alla fall den senate tiden, levt på säkerheten.
Levt i en fyrkantig låda. Fyra väggar och ett tak. Allt har stått i ordning överallt.
Så perfekt. Så ordenligt.
Nu har jag tagit allt i den här lådan och hällt i en stor burk. Skakat runt ordentligt. Rullat fram och tillbaka och hållt upp och ner.
Kan ni förstå vilken skillnad det blir bland alla saker?
Oordning, kaos.
Från att ha koll på nuet, framtiden och allt runt omkring. Är det nu kaos.
Det känns som att jag står i mitten medans allt bara flyger omkring mig.
Vet ni?
Helt underbart.
Det finns många kansken i mitt liv just nu, många vägar att välja, många val att göra.
Jag vet att jag har valt vägen precis vid kanten, jag kan lätt ramla över. Men det gäller att hålla balansen och vara kvar på vägen.
För någon gång, längre fram.. kommer vägen att lämna stupet och gå inåt igen.
Men nu vet jag precis vad som skall göras.
Det här är tiden för mig.
Det känner jag.