i dont belong

Är det inte det ena så är det det andra

Idag när jag var på vägen hem från jobbet så bara sken jag av lycka. Jag drog på hög musik i bilen, sjöng med och bara strålade av lycka. Idag har jag fått beröm. När fick jag det sist? Jag minst inte ens. Tänk att så få ord kan göra så stor skilnad. Tänk att en främmande människa kan göra så stor inverkan i ens liv.
Helt amazing.
Men nu är det bara 1,5 vecka kvar. Sedan börjar allt på riktigt. Jag är spänd, nervös, lycklig. Ja, allt är som det ska med andra ord.
Men. Ja, det där ordet som man inte önskar fanns. Nu är allt ett helvete. Att bo under samma tak som någon, som knappt ser en. Som tycker allt är jobbigt. Det är då jag frågar mig vad fan jag gör här och hur jag kan ta mig härifrån.
Men men. Jag ska se det positiva i mitt liv just nu.
Btw så blir det skolbänken i höst. Nice huh?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0