Sara

det var 3 veckor sedan sist. Varför? Jag vet inte, men allt jag gör är att äta och sova.
Men vad händer då?
Det kan man fråga sig.
Vännerna är längre bort än någonsin, jag kan inte riktigt kalla er för vänner längre. Vi känner ju inte varandra.. Det smids planer och sedan är det jag som sitter ensam hemma igen och ni är ute på äventyr med era vänner. Jag är trött på det.
Ni firar gemensamma vänners födelsedagar, jag är inte ens bjuden? Jag orkar inte! Jag är inte arg, inte ledsen. Men jag känner att jag inte har något kvar här. Jag vill packa ner mina saker i lådor och byta adress. För det finns inte någon som får mig glad här längre.
För övrigt så är det här en jätte bra timing med skolan. För där passar jag inte heller in tydligen. Alla andras önskemål går bra, men inte mina.
Det är inte sorg hos mig, men det är en tyngd i kroppen som inte går att få bort.
Jag behöver sätta mig ner och tänka ut vad jag vill göra, men det finns ingen motivation till det. Inte nu.

Tänk så underbart det vore att få vila i någons famn, få le sådär så att hela kroppen ler samtidigt. Få känna sig uppskattad och omtyckt. Men det kommer inte ske. Aldrig igen tror jag. För jag släpper ingen nära inpå längre. I 3år har jag vandrat själv. 3 år