.
Deprimerande.
Läs inte om du inte vill höra. Inte vill veta.
Idag ringde jag huvudkontoret. Grät som ett barn. Första gången som någon lyssnar. Oj så lycklig och ledsen jag var på samma gång. Hon sa att det inte är jag. Det är övervälmande, inget konstigt. Tack du fina underbara människa som lyssnade på mitt snyftande och faktiskt visade lite medmänsklighet.
Efter det fick jag hopp.
Jag pratade med en ansvarig efter det, hon såg inga problem. Du är ensam, sa hon. Se till att söka program på skolan så du får lite vänner.
Skolan har inte ens engelska.
Jag tog ett djupt andetag, sträckte ut en hjälpande hand och föll stenhårt.
Jag ringde tillbaka till den underbara fina människan men hon var inte vid sitt bord och hennes kollega kämpade och argumenterade om att jag måste prata med den ansvarige.
Jag verkligen älskar att alla säger olika. Det är mig det är fel på.
Jag ska bita i det sura jävla äpplet och genomlida det här.
Ensam är inte stark men jag klarar mig bättre utan den "hjälpen" jag får.
Deppigt inlägg.
För många tårar idag.
För många motgångar. För många besvikelser.
jag tror på dig sara. Du klarar det. Kämpa du är stark. EN STOR KRAM till dig MIN VÄN.
Hjärtat, som jag sa tidigare. Du ska göra det som känns rätt, och det som du mår bäst utav. Du SKA sätta dig själv i första hand, och skita i resten. Vill du bort därifrån - se till att ta dig någon annanstans. Du klarar allting, oavsett vad det gäller. DU ÄR STARK - det vet jag. Jag älskar dig vännen, glöm aldrig det. <3
Jag har varit Au pair och det är inte lätt.. Och det är inte dig det är fel på!! Se det inte som ge upp om du byter familj, många gör det och det kan bara vara att man inte passar in i deras familj.. Kanske är nästa familj den som passar dig och gör dig lyckligare.. Kram!
