Lördag
Idag har jag varit i staterna i 2 månader. Hur känner ni där hemma? Det känns som jag varit här i ett par veckor.
Jag sov som en Gud i natt. Jag vaknade några gånger och tanterna här på hotellet var ganska så högljudda på väg till frukosten. Så bu ligger jag påklädd i sängen med täcket upp till öronen, fryser!, och väntar på att mamman ska skriva och säga att dom är klara.
Jag vill verkligen inte tillbaka till huset, mitt pytte rum och ingenstans där jag måste ta bilen precis överallt. Men organisationen säger nu att jag inte borde byta familj, bara för att jag känner mig isolerad och har hand om så många barn. Dom menar att jag kan komma till en familj som är ännu värre och att dom inte tycker det är värt att chansa.
Så vi får se hur det blir med detta.
För övrigt så börjar det kännas ensamt. Ensamt på det sättet att jag inte kramat någon på två månader. Inte ha någon att ha en konversation med över en måltid, shoppa med eller ta en kaffe med. Värdmamman är inte att räkna med. Hon har ju fullt upp så allt får jag göra själv.
Men men. Nu ska jag ta mina väskor och 7 timmars bilresa tillbaka "hem" startar.
