Någon där uppe?
Det är något med mig som jag inte förstår. När jag är på väg ner, ner och ner. Precis där, lagom att ge upp. Så får jag krafter och energi från ingenstans.
Är det någon där uppe i det blå som håller ett öga på mig?
Idag var en tuff dag. I alla fall första början. Mina utslag på benen är från poison ivy. Det är en växt som ger i från sig en olja med ett ämne son många är allergiska mot. På internet står det att klådan kan sitta i i veckor, men mina allergi tabletter jag köpte tidigare hjälper. Så det är okej.
Barnen har varit okej idag. I morse var dom toppen men har bara blivit värre och värre. Jag är stressad så jag äter allt jag ser, vilket har resulterat i ca 5 kg viktuppgång. Så idag.. När jag var som mest frustrerad och irriterad och hade ätit alldeles för mycket så kom den där känslan, energi.
Istället för att bara sätta mig ner och se kaoset så tog jag och gjorde armhävningar i trappen. Och gud så skönt det kändes efteråt. Ilskan var som bortblåst!
Men va kom det ifrån?!
Jag tänkte också att eftersom jag inte har någon att umgås med här så kan jag ju jobba på att komma i superform till 2014!
Och när jag var på så bra humör så åkte jag tillbaka till affären med kameran jag köpte. Och bytte den till en annan, dyrare och bättre. Men det känns bra. Jag är värd det! Och nu har jag något att göra :) jag kan ta en promenad och ta kort. Eller ta bilen någonstans.
Vem gav mig denna energi och positiva tankar? Jag tror jag har dig precis ovanför mitt huvud, morfar. Det måste vara du.
