Sara

I natt har jag sovit helt okej.. Fortfarande en massa drömmar. Förmodligen för att jag tänker för mycket på dagarna?

Jag vaknade i alla fall, öppnade ögonen och såg den blå himmelen. Och kom på, att det ska bli 30 grader idag! Så upp fort som tusan, gjorde i ordning en frukost som såg nyttig ut men inte alls var något vidare nyttig när jag väl började räkna och läsa. Men men, jag blev mätt. Så fort jag gick utanför min dörr så började ungarna slita och dra i mig. "Ge mig frukost", "ge mig det", hämta det åt mig". Och när jag sa att dom får leta reda på mamma eller pappa så var det bara gap och skrik. I den här familjen har föräldrarna kämpat stenhårt med att få in mig. Men dom har glömt bort barnen helt.. dom fattar inte att jag bor där och sedan jobbar. Dom tror att jag jobbar 24 timmar om dygnet.. Så efter en hel del protester och skrikande så letade dom rätt på sin pappa.

Jag slängde i mig frukost för jag gillar inte att äta med barnen. Det är ett ständigt skrik och jag måste få äta i lugn och ro.

 

Efter det så tog jag bilen och åkte till poolen. Jag var där i närmare 6 timmar och är härmed helt sjukt sönderbränd. AJ.

Och eftersom jag bara levt på vindruvor och riskakor vid poolen idag så stannade jag vid donken och köpte mig en liten hamburgare och en McFlurry. Onyttigt, men kunde varit värre, right?

Jag har även lovat migsjälv att söndagar är min dag då jag får äta godis. Så att jag tog en glass i dag är väl helt okej. Med tanke på att det varit så varmt också. Det är ju bara sommar en gång!

 

När jag kom hem så böt jag om till träningskläder. Eller ja, alla ligger i tvätten. Så shorts och ett linne bara. Och jag ska försöka ta mig ut på promenad.. Men mamman lagar mat och jag vet inte vad jag ska säga för att slippa. Jag orkar inte ens höra allt skrik genom min stängda dörr. Åh. Det är inte så här jag vill att det ska vara, Men det är verkligen för mycket.

Och alla andra au pairer hade planer idag men självklart så sa dom till mig samtidigt som när dom träffades. Jag kände inte för att åka i över 3 timmar. Och jag låg vid poolen vilket betydde att jag måste åka hem och duscha för att sedan åka och träffa dom och det skulle ta ännu längre tid. Jag vill inte bo här ute i ingenstans. Och tanken slog mig, att vad händer när det blir höst och vinter och kallt. Ska jag sitta helt isolerad här ute då?

 

Nä, nu ska jag skriva med trevliga människor på skype, ingen vill ju prata med mig!, och sedan blir det promenad för att förhoppningsvis rensa hjärnan.