Sara

Låånga dagar. Sjukligt trött.
När jag slutade idag så kändes det bra. Jag sminkade mig och tog på mig lite finare kläder än "jobb kläder" och så bar det av till baseball matchen. Jag mamman, ena tjejen och gamla barnvakten.

Reglerna påminde mig om brännboll. Är det samma sak? Haha.. Förvirrad. Jag förstod ju spelet. Allt utom hur dom räknade poäng.

Jag satt också och pratade med den gamla barnvakten.. Jag berättade om vad som är jobbigt och så. Hon förstod mig exakt. Exakt. Och hon sa: "det var därför jag valde att sluta, jag skulle inte orka en sommar till". Där tog det stopp. Igen. Det är inte mig det är fel på! Alla jag pratar med här säger åt mig att byta, alla där hemma vill att jag ska ha det bra och tänka på mig själv. Jag är kluven, splittrad. Klarar jag det här så klarar jag allt. Så är det bara. Och ger jag upp det här så känns det som jag sviker alla, även mig själv.

Jag måste ringa någon i morgon för att få klarhet i det här.

Men men.. "Vi" vann matchen och efteråt såg jag längsta ormen jag någonsin sett.. Gissa om jag skrek och ingen trodde på mig för ingen annan såg den. Tills jag gick fram och tog kort på den, över en meter tippar jag på att den var och ingen vet var det var för någon, känns tryggt!

Och sist men inte minst så fick jag en räkning till från läkaren. Min värdmamma bokade in en tid åt mig för att få mig inskriven. När jag kom dit frågade jag vad jag gjorde där och vad det kommer kosta. "Ingenting, vi ska bara skriva in dig och ställa lite frågor" jo tjena!! Helvete vad arg jag blir. Jag blev så arg så jag frågade min värdmamma varför jag fick den där räkningen när hon sa att jag inte skulle betala.. Oj, sa hon till svar.
Trött på tusenlappar hit och tusenlappar dit.

Med den meningen så säger jag godnatt..