Trots allt
Efter mitt senaste utbrott här så gick jag iväg på ett pilatespass. Smidig som en planka var jag. Men det var skönt att släppa alla tankar för ett tag.
Efteråt tog mamman och jag lite att äta på ett sunkigt tacoställe. Och jag berättade om en del av allt. Hur trist det är att jag inte har några au pairer att umgås med och även att skolan här inte har några engelskaklasser. Det jag ville göra. Dom har ingenting jag är intresserad av och i min situation tänker jag inte ta något bara för att jag måste för jag kommer bara må dåligt av det. Det fanns en del saker jag kan tänka mig men dom var redan fulla. Såklart.
Så jag sitter mitt ute i ingenstans, konstant trött, ingen att umgås med och nu är det problem med skola och kurser också.
Varför jag? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag tror inte på något jäkla öde längre!
Jag ska ta mina böcker jag köpte idag och läsa lite om jag kan, börjar få huvudvärk här.
Och självklart kommer ena tjejen och ropar "wait! I must give Sara kisses and hugs first!"
Som att hon känner på sig att något är på tok.
