Sara

Nä, deppig är jag absolut inte. Men jag känner hur någonting inom mig börjar bli spänt och frustrerat.

Det är något fel med mitt bett eller käkar efter operationen. Dom varnade för det men jag hoppades på att inte märka något.. sedan har den här smärtan ingen plan på att lämna mig.

Så ja, efter nästan två veckor av smärta så kanske ni förstår att jag börjar bli lite.. bitter?

Sedan känns det inte bättre av att räkningarna fortsätter rulla in, men det är inte en krona som kommer in. Jag börjar känna en stress, panik, över det här med jobb.

Jag försöker sälja saker men det är svårt och drar det inte pengar så är det inte mer än 20kr här och 20kr där. Det räcker varken till mat eller räkningar.

Så.. ja, det här är anledningarna till mitt humör.

Drömmen vore ju helt enkelt att ha ett jobb att gå till, få mina pengar, mysa med min älskling, vara smmärtfri och få vara spralliga och glada Sara igen.

Men det kanske kommer. En vacker dag. 

Men jag vill verkligen att den dagen ska vara nu, snart. Helst i morgon.