Lördag
Dom här käpparna som alla är så duktiga på att köra in i hjulen tar jag snart och slår någon hårt i huvudet med.
Antingen så är det nån jävel där uppe som vill tycker att jag ska åka hem, eller så är det den här världen som är emot mig.
När vi skrev på papper om den här förflyttningen så skrev vi att jag inte vill ta hand om barn i nära åldrar och det var i princip det enda. I min ansökan står det att jag inte vill ta hand om barn med speciella behov.
Igår när jag fick mitt "bekräftelse samtal" från högsta hönset som ska jobba med det här så gick vi igenom alla punkter.
Idag när jag fick min matchning med en annan familj så är det en familj med tvillingar på två år och deras storebror som är 4 kan inte gå själv och skall genomgå en omfattande operation nu i september.
Alltså snälla?! Det är värre än vad jag har det nu.
Jag mailade alla parter och frågade vad som händer men inget svar.
Nyss fick jag ett samtal från min lokala ansvarsperson som var i chock och hon kunde inte förstå varför man gjort som man gjort med denna matchningen.
Hon sa att hon inte kan göra något förrän måndag och då får både hon och jag sätta oss att ringa.
Så. Ja. Jag är tom. Lite irriterad och ledsen. Men jag börjar gilla läget nu efter alla problem.