Sara

Det kommer vara en liten nedstämd ton här fortfarande.

I morse när jag vaknade var jag glad över att febern var borta men istället har jag fått alla dessa förkylningssymtom. Så jag hostar och snörvlar.

Det är lite jobbigt att jobba när föräldrarna är hemma för barnen vill ju bara vara med dom så att få barnen att göra det jag säger är ännu svårare än vanligt.

När jag började jobba så var ingen uppe. Alla låg och sov. Himla bra tid att börja jobba.. så jag satt och väntade på att någon skulle vakna och så gjorde jag frukost först åt en, sedan åt en annan och så där höll jag på. (Det är helgdag här idag så barnen har inte varit i skolan..) När pappan väl var uppe så sa han att han skulle åka iväg och köpa donken-frukost (som alltid) men jag sa att alla redan ätit.

Och dagen rullade på. Jag gled runt och såg sliten ut och barnen har väl haft sina lugna stunder. Men bråken och skriken tar död på mig. Jag fick släpa sexåringen upp för trappen medan han stretade emot. Han skulle sitta i time out och jag trodde mitt hjärta skulle explodera efter att jag släpat upp han. Jag fick sitta ner och var anfådd i säkert 5 minuter. Så efter att jag hade fått göra den processen två gånger så kände jag att jag inte tänkte göra det igen.

 

Jag slutade vid 4 och då åkte jag till en affär och bytte en sak jag köpt. Sedan åkte jag till apoteket och köpte halstabletter och efter det stannade jag på donken.. men jag köper inget större än happy meal. Det är lagom.

När jag åkte hem så satt familjen och åt pizza, för 3e dagen i rad. Jag suckade, tog cornflakes och gick upp på mitt rum. Nu behöver jag vila.

Matvanorna dom senaste dagarna har varit hemska och min kropp skriker efter vila.

 

Och mitt schema.. jag har fortfarande inte fått det så jag har inte aning om hur jag jobbar i morgon. Bra framförhållning! Inte alls irriterad..

Och föräldrarna hittar jag inte på så jag får väl gå upp extra tidigt för att vara på den säkra sidan.

 

Så trött.