Sara

Jag har inte gråtit många tårar här borta. Ingen hemlängtan, det som jag var så orolig över! 

Men jag kan inte rå för att tänka tanken, varför har jag inte hemlängtan? Jag vet inte. 

Men det känns bra, jag har väl vuxit lite. 

Men om det är något jag längtar efter, som jag tänker på varje dag. Så är det framtiden. Jobb, lägenhet och allt annat. 

Idag fick jag frågan om vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag vet inte? Jag fick höra orden "det kanske är dags att börja planera". Varför? 

Allt kan hända. Och allt kommer lösa sig!

Idag när jag slutade så kröp jag upp i sängen, tog fram glasögonen och läste min bok. Och hej vad tårarna sprutade. Först för att jag läste något, sedan för att hjärnan drog igång allt mer och mer. 

Jag är på andra sidan Atlanten, jag börjar förstå det nu. Mer ensam än någonsin. Resan är inte vad jag tänkt mig, men jag ångrar inte en sekund! Det bästa jag gjort!

Jag hatar att leva i ovisshet. Är jag hemma om en vecka eller kommer jag sitta i en annan stat? Kommer jag förlora det fina som aldrig haft? Borde jag köpa alla dom saker jag vill ha här? Ladda upp för hemresa? Eller ska jag släpa mina väskor till ett nytt äventyr?

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Men det behöver inte betyda att det blir sämre. 

God natt, från nattfilosofen