Sara

Förvirrad, kaos.

Och inte för att jag tänker för mycket, utan för att jag inte vet någonting om något.

Min lokala kontaktperson frågar mig hur länge jag får stanna? Ja inte vet jag..

På fredag har det gått två veckor men jag har inte hört något från någon, förutom det där telefonsamtalet med utskällningen.

Så det är det som är jobbigt. Att inte veta, ska jag åka hem eller ska jag vara kvar i 9 månader till?

 

 

Idag när jag vaknade så kom jag knappt ur sängen. Undrar om det har med hösten att göra? Men det är fortfarande varmt här! Men jag vet att när den här tiden kommer hemma så brukar jag bli sjukt seg på morgonen. Men.. jag tog mig upp, gick ner och fixade frukost åt barnen och sedan började det. H*lv*etet.

Skrikmaja satte igång och vägrade sluta. Lyssnade inte, sprang iväg med kläder. Efter 20 minuters tjat så fick jag sätta mig på golvet och börja brottningsmatchen. Av med blöja och pyjamas på en skrikande, sparkande 4-åring var ett svettigt projekt. Inte nog med det så fick jag bära ner det sparkande och skrikande ned för två trappor och ut i bilen. Svetten rann och hjärat slog lite väl snabbt.

Iväg till skolan, min morgon var förstörd och barnen var sena.

Efter det gav jag nog upp lite igen. Huvudet dunkade av smärta och jag åkte till affären för att köpa lite nagellack. Min hobby här ute i ingenstans, att måla naglarna.

Frukosten fick bestå av ett gäng "munkar" och en stoor kaffe.

Och som vanligt, så sprang tiden iväg och det var dags att hämta barn igen. Tillbaka till huset där "städerskan" var i full gång och ena ungen kissar ner hela golvet. Och mattan. Byta kläder, skura golv. Sedan var det bara att fixa lunch och köra iväg till danslektion.

Medan tjejerna var på sin lektion så tog jag killen till McDonalds och hör och häpna, det gick superbra! Förutom att han aldrig varit inne på McDonalds tidigare, han har bara varit med om driven..

 

Och när vi var klara var det bara att åka iväg och hämta tjejerna igen. 

Hem med ett nytt skrikande barn och där var min energi totalt slut.

 

När jag trodde att det värsta var över så upptäckte jag att ungarna varit inne i mitt rum och ätit av saker jag har på mitt rum.

Så förbannad jag blev. Galet.

 

Och min trötthet är tillbaka. Den där tröttheten som gör att jag vill sova även fast klockan bara är 19. 

Familljen jag varit i kontakt med svarar inte på mail men försökte ringa under dagen, men lite svårt att svara när jag har 4 små att springa efter.

En del av mig känner mig klar. Färdig att åka hem. Men en del av mig känner sig inte färdig. Språket? Ska jag åka hem och sedan var det inte mer med det? Jag har inte råd att åka hem!

I morgon är det torsdag och sedan är jag ikapp mina två veckor, vad händer sen?

Jag har en ledig helg framför mig. Mina vänner åker till Niagarafallen.Och jag?

Tömmer kontot totalt samt tar av mina svenska pengar och köper mig en iPad, iPhone och annat jag kan hitta? 

 

Jag kanske har för höga krav.