Sara

Jag har inte hört ett pip angående den här matchningsprocessen.. Så jag ska nog släppa min "texas-familj" och se om jag kan hitta något annat. Tiden rinner iväg!

Men just nu känner jag faktiskt att det är helt okej att åka hem. Det finns tre saker som jag saknar, min familj, min bästa vän och så är det en sak till som lockar.

Man lever ju bara en gång. Frågar man får man inte veta, men tar man inga chanser så kommer man heller ingenstans.. right?

Jag har äntligen hittat mig själv, lagt allt gammalt bakom mig och trivs med mig själv. Jag kan så för mina åsikter, har växt som person och jag kommer aldrig ångra denna resa.

Jag tror på ödet och kanske var det detta som var meningen? Att jag skulle hitta mig själv, känna mig starkare och lyckligare?

Mitt nyårslöfte var att göra dom saker som Jag vill göra, tänka på mig själv och inte på vad alla andra tycker. Det har jag lyckats bra med!

 

Annars har dagen varit bra. Trots att barnen kallat mig idiot, dum och skrikit åt mig så fick jag idag min första kram. Hårt. Wow-känsla. Det tog 3 månader, gullunge!

Familjen satt uppe i går kväll och pratade om nästa au pair, så overkligt. Och jag då?

Jag får inte glömma att jag måste stoppa alla tankar och bara lyssna på hjärtat.

 

Förkylningen ger inte med sig, men alla hostar och snörvlar här så det är väl inte så konstigt..Så för mig är det dags att krypa ner i sängen med en bok! Hoppas ni sover gott där hemma ;)